Den allra första bantaren

Ofta döps vetenskapliga upptäckter efter den som gjorde upptäckten. Röntgenstrålarna och tekniken för att använda dem inom sjukvården upptäcktes och utvecklades av den tyske fysikern Wilhelm Conrad Röntgen, som själv kallade strålarna för X-strålar. När det gäller dieter som Atkinsdieten och Montignac-metoden så är de också döpta efter sina upphovsmän. Men det allra vanligaste ordet för att försöka gå ned i vikt, alltså att banta, är också döpt efter en person. Dock inte efter den person som utvecklade metoden, utan efter en av de första som provade den.

Den engelska begravningsentreprenören William Banting var under en period av sitt liv överviktig. Men han lyckades gå ned i vikt genom att äta fyra mål mat om dagen, bestående framför allt av kött, grönsaker och frukt. Han undvek socker, annan stärkelse, öl, mjölk och smör, och fann att denna metod fungerade utmärkt för honom. Han bestämde sig därför för att skriva om sin lyckade viktnedgång.

Skriften, med titeln Ett brev på ämnet korpulens, adresserat till allmänheten, bekostade han själv, men den blev så populär att den ständigt fick tryckas i nya upplagor. Så sent som år 2007 kom den i ett nytryck. Uttrycket ”to bant” blev snabbt synonymt med att följa en diet på engelska, och även om så inte är fallet idag så spreds ordet till andra språk, där det fick fäste ända till modern tid. Ett av dessa språk är svenskan.

Mannen bakom Bantings bantning

Det var dock inte Banting som på egen hand utarbetade dieten som han följde, och det påstod han inte själv heller. Efter att ha konsulterat många läkare om hur han skulle komma till rätta med sin vikt, och prövat på flera olika dieter, motionsformer och andra behandlingar på spaer och diverse badhus, träffade han 1862 öron-näsa-hals-läkaren William Harvey (ej att förväxla med kung James I:s livläkare, som levde på 1600-talet och som hade samma namn). Harvey hade nyligen bevistat ett seminarium i Paris om leverns roll vid utvecklandet av diabetes, och hade därefter själv börjat fundera på vilken roll fett, socker och stärkelse spelade för kroppen.

Att Banting gick till en öron-näsa-hals-läkare kan verka märkligt, men faktum var att han till följd av sin övervikt hade börjat höra dåligt: fettet tryckte mot innerörat. Genom att stryka socker och stärkelse från Bantings kost fick Harvey sin patient att gå ned nästan ett halvt kilo i veckan under ett års tid. Dessutom var dieten inte jobbig alls att följa, kanske för att den tillät upp till tre glas torrt vin per dag.

Det har ibland, när det varit fettet som folk har riktat in sig på, spridits rykten om att dieten dödade Banting. Men detta var alltså inte fallet. Framför allt är historien om Banting intressant eftersom den visar att dieter som Atkins, Montignac och LCHF inte alls är revolutionerande. De beskrevs redan för 150 år sedan, av en man som lyckades gå ned i vikt utan lidande långt före välfärdssjukdomarnas utbredning över världen.